Om det nya biblioteket

Mörkret hade sänkt sig över Alingsås och lönnarnas löv hade fallit av.

Det var en lång trappa upp till en stor byggnad, till vänster låg ett litet hus. Dörren var låst, men en grabb öppnade åt oss. Därinne fanns böcker på spanska olika våningar. Vi gick upp för en trappa och satte oss i en soffa. Därefter var det en föreläsning om rutiner för beställning av lånekort. Vi skall serva 3000 journaliststudenter, psykologstudenter och global studies.

Den enda boksamlingen som fanns där var egentligen bara iberoamerikanska. Det skulle finnas kursböcker som referens för Samhällsvetenskapliga fakulteten som referens. På en ensam hylla stod några enstaka böcker.

Inredningen var bländvit. Om någon ställer sig på kö tar det en vecka innan personen lånat boken får reda på att den kommit. (På det lilla kvartersbiblioteket där jag är nu ringer vi direkt). Alla böcker skall finnas på filosofiska fakulteten och skall beställas därifrån. Kursböcker beställer någon på ett annat bibliotek.

Kom tillbaka till mitt gamla bibliotek på eftermiddagen, men jag fick direkt gå tillbaka till det nya studietorget för jag hade glömt glasögon och kollegieblock. där var det full rulle. Nina, eller Rättshaveristen, (namnet är påhittat) hon var ilsken och klagade på fan och hans moster. Gjorde två fjärrlån på stående fot. Inga böcker att låna ut andra än Iberomarikanska och en massa regler och inga om ämnena som studeras. Men det är nya tider och det är bara att acceptera.

Idag var det skönt att komma hem från allt stök och allt nytt.

Morgon med Mozart och Onsalakorv

Bra början på dagen med att spela Mozarts flöjtkonsert 1-4 och sedan går det som en dans att göra frukost. Onsalakorven finns i ganske små skivor och smakar just korv, inte cognacmedwurst eller salami.


Klas utanför New York Public Library

Hittade boken "Västerlandets idéhistoria 1800-1950" av Gunnar Eriksson i bokhyllan. Vi hade den som kursbok när jag läste Idéhistoria på Kulturvetarlinjen i Linköping. Så här står det om Henri Bergson angående tiden som alltid varit något oundvikligt och ibland oroväckande. "Rummet uppfattar han som en behållare i vilket skeendena utspelar sig, uppbyggd av en rad punkter som kan genomvandras i olika riktningar och där man kan ta sin utgångspunkt godtyckligt och sedan nå olika punkter. Det är tiden som Bergson förvandlar till något märkligare. Den har bara en riktning, den arbetar sig obevekligt framåt åt ett enda håll." Men han fortsätter och berättar om två olika typer av tid: "I det sammanhanget finner Bergson det nödvändigt att göra en distinktion, som visar hans kritiska attityd till naturvetenskapen, en skillnad mellan vad han kallar vetenskaplig tid och upplevd tid." (Västerlandets idéhistoria 1800-1950 s. 241) "Ett av de förhållanden som gör att tiden inte liknar en linje är att man aldrig kan förutse vad som ligger framför, man kan inte peka ut framtiden längs den tänkta linjen, ty där kan alltid inträffa någonting helt annat än man räknat med." (Ibid. s.241)

Det här är ju lite av filosofins tröst. Visst rör sig tiden rakt framåt, men det sker något på vägen. Till exempel fick jag Multipel Sklerosis, men tack vare styrketräningträning och medicin har sjukdomen blivit bättre och jag går bättre.

Till detta skulle jag vilja avsluta med den underbara boken "Älska dig själv. Eller inte sämre än man gör sig" av Wayne D. Dyer, en bok som alltid ligger vid mitt nattduksbord.
"Det finns ingenting att oroa sig för! Absolut ingenting. Du kan tillbringa återstoden av ditt liv, från och med nu, med att oroa dig för framtiden, men hur mycket du än oroar dig så kommer det inte att förändra ett dugg. Kom ihåg att oro definieras som handlingsförlamning i nuet som en följd av saker som ska eller inte ska inträffa i framtiden. Du måste vara mycket noga med att inte förväxla oro med planering för framtiden." ("Älska dig själv. Eller inte sämre än man gör sig" s. 128)