Valdagen

Kyrkovalet är kanske inte något högprioriterat val, dessutom regnar det och blåser det på morgon. Min käresta tycker emellertid att vi alltid bör rösta. Vi inser snart att vallokalen ligger en bra bit bort. Efter en stund hänger vänsterbenet efter mig som en ål, men jag kämpar på. Jag har bestämt mig för att rösta på Socialdemokraterna eftersom jag känner igen en glad gamäng som brukar pendla samtidigt med mig och han står på står på deras lista. En pladderkvarn i och för sig men ändå.

Inne i vallokalen råder emellertid en tämligen dyster stämning. De tänker väl på att människorna bör lida. Kristina försöker sig på ett leende mot en dam som delar ut kuvert, det fick hon emellertid nedstoppat i halsen, det var inte läge för leenden här och nu där stämningen var så salvelsefull. När jag tillslut har röstat och fipplat med kuverten så upptäcker jag att jag behöver kissa. "Att jag alltid skall behöva säga till dig, nu får du gå tillbaka", säger min käresta. När jag kommer tillbaka håller de fromma valförättarna på att packa ihop.

-Kan jag få låna en toalett? Sa jag.

-Ja du får fråga männen här? Sa en grå dyster kvinna. De andra blänger bara på mig.

-Annars kan jag kissa i en buske? Det där var inte bra sagt förstod jag snabbt men för sent.

"Smack" så smällde dörren igen. Jag förstår omedelbart att gå på någon toalett vardet inte tal om. Jag måste lära mig att uppföra mig. De betraktade mig väl som en paria som jag haltade. Jag hasade mig tillbaka till min fru, mitt liv, mitt allt. Gick hem och lyssnade på Chopin, det är alltid bra när du är dyster, just nu Polonäs nummer 6,