Att bli refuserad

Att bli refuserad är inte roligt och jag upplever en viss otillfredsställelse. Jag upprepar med jämna mellanrum att jag bara är en medelmåtta. Detta trots att svaren ofta är vänliga och att de tackar för att de fått läsa manuskript. Då tänker jag att de bara skriver så för att vara snälla, i nästa stund tänker jag att de kanske inte tycker att det är så dumt men att manuskriptet inte passar. Jag ringer aldrig och frågar varför manuskriptet inte blev utgivet, för att jag tänker att om jag ringer och frågar kanske de upplever det som besvärande när jag redan har fått ett vänligt nej tack. Bonniers hade ett fint brevpapper i alla fall. En sådan liten sak kan muntra upp något. Forum hade inte lika fint brevpapper vilket gjorde att jag kände mig något mer nedstämd. Till Bonniers var Herulen i fyra delar, men till Forum var manuskriptet nedbantat till en del. Det finns ju så många duktiga människor. Av och till tycker jag emellertid att jag är en ganska bra katalogisatör och jag får nöja mig med det. Jag var även en hygglig bussförare och sjukvårdare.

Jag får nöja mig med att njuta av andras böcker och texter. Dock skall jag försöka publicera nästa manuskript som jag skrivit på en sommar. Den handlar inte om mobbning utan är ett romantiskt drama.