Konsten att hälsa

Att hälsa borde vara lätt, men det är det inte alltid enkelt av olika anledningar. Den som nickar vänligt kan för ändra en människas dag eller liv, eller till och tro på människor. I tjänsten hälsar jag alltid vänligt och när vi visar dena positiva attityd får biblioteket ett gott renomé. Antingen har personen förmågan att önska välgång med födseln, andra måste brottas med det hela livet. För den som har fått ett föraktfullt "hälsa inte på mig" så är det svårt att göra det igen. Men med åldern så vet jag att måste försöka igen och igen att hälsa. Dock får jag vara försiktig när jag hälsar på ungdomar eller kvinnor på gymet så de inte reagerar som "vem tror du u är egentligen".

För en del är det emellertid så enkelt och naturligt. I sommras läste jag boken "Minnen" av Julius Juhlin, och så här skriver han om den gamle kungen Oscar II, "Han var kung uti fingerspetsarna. När han intredde i en salong, varest voro församlade flera eller färre personer, hälsade han alla med en beundransvärd grace, så att var och en av de närvarande var fullt övertygad om, att det var just honom eller henne kungen hälsade." Var och en behöver inte gå till överdrift, bara vara lite hygglig och omtänksam. Som flickan som bjöd på en salt lakrisfisk när jag åkte hem från Göteborg igår, men det kanske jag återkommer till?